Inte för att skryta, men jag är nog bäst på att cykla..

Jag tog cykeln och min mamma promenerade till Mölnvik. Det var ganska mysigt att få vara själv med henne för en gångs skull, det är inte ofta det händer, eller att vi hinner prata. Så det var skönt. Plus att på köpet fick jag frisk luft. Och ett blåmärke på benet.

För när jag cyklar tror jag alltid att jag har sån koll, men det är väl bevisat idag? Och då inte på tal om alla andra gånger.
Jag kollade åt ett håll, styrde rakt fram, trodde jag, och vips kom en jättesten och plötsligt låg jag där med cykeln över mig på marken skrattande (som tur var).



Left your comment here:

Name:
Remember me

Your email: (not public)

Your blog URL:

Your comment:

bloglovin